Min flickvän är utbildad rekryterare och det händer ofta att jag får se folks CV:n. Och jag måste säga att människor inte är blyga, de säljer sig själva bra. Något jag själv är värdelös på tror jag. Jag har någon skum känsla i kroppen av att jag kan lite om mycket men inte är jättebra på något. Ser t ex en tjej på 19 som skriver att hon är duktig på datorer och kan Office väldigt bra. Hur kan man Office frågar jag mig själv, visst vet jag vart allt ligger i programmet, vet hur jag sparar och formaterar olika saker. Även enklare uträkningar i Excel klarar jag av, men om någon frågar mig om jag är bra på Excel så svarar jag nej för att jag utgår ifrån att personen undrar om jag kan skapa avancerade macron och liknande för ekonomiska kalkyler. Något säger mig att den här tjejen som skriver att hon är duktig faktiskt är det, och det är jag med, men att vi har helt olika syn på vad som krävs för att kalla sig duktig.
Hatar t ex frågan ”kan du photoshop?”.
Öh ja, eller nej, eller vafan kan vad med photoshop?
Aja jag är säkert bra på mycket men är alldeles för självkritisk. Kanske är dumt att jämföra sina webbdesign kunskaper med några av de bästa designerna i världen med kontor någonstans på Manhattan.
Hur är det med er andra, är ni riktigt jävla bra på någonting eller är ni som mig som kan lite om mycket istället?
5 Comments
Jag kan lite om väldigt mycket, men några grejer är jag riktigt bra på.
Jag är en duktig webbutvecklare, som förvisso stöter på problem ofta, men löser dem i princip alltid.
Jag är duktig på att uttrycka mig i både tal och skrift, både på svenska och engelska, men inte i telefon (jag hatar telefoner).
Jag är duktig på Office, även om jag var bättre förr. Jag har tagit certifieringen Microsoft Office Specialist och European Computer Driving License, den senare även som certifierad testledare.
Photoshop har jag lekt med sedan version 2.5 så nog kan jag en hel del där. Jag skulle nog faktiskt säga att jag är duktig på att hantera Photoshop, däremot har jag inte riktigt ögat för design.
Det var rent karriärsmässiga saker jag är duktig på, jag är naturligtvis duktig på saker i mitt privatliv också, but I don¨t kiss and tell ;)
Jasså du har problem med telefoner också? Själv har jag inga problem med att svara men det kan ta mig en halv dag att göra ett telefonsamtal, vet inte varför egentligen, drar mig för det helt enkelt. Ibland kan det vara ett jätteproblem för jag tillslut skiter i att ringa om det inte är viktigt. Har ännu inte listat ut vad det beror på, kanske åkte på stryk av en telefon som liten eller nåt.
Jag känner igen mig i det där. Frågar någon om jag är bra på Excel så tvekar jag lite och svarar nog "ganska" eftersom jag bl.a. kan koppla samman olika worksheets och köra lite formler m.m. Jag skulle dock dra mig för att säga "väldigt bra", det är stora ord och jag vill inte göra en ev. arbetsgivare besviken när jag blivit anställd. Jag vill inte höra, "du sa ju att du var väldigt bra på det här", underförstått "ljög du under intervjun?".
Jag tror det är sunt att vara lite självkritisk. Det är dock viktigt att kunna förmedla vad man faktiskt kan. Det kan vara svårt att veta vad arbetsgivarens definition av "väldigt bra på Photoshop" innebär. Exemplifiera det du vet att du har koll på, t.ex. skapa skuggor, jobba i lager, bildkomprimering m.m.
Då är du inne på min linje. Är visserligen inget större problem eftersom jag är egenföretagare, de tjänster jag säljer är sådana jag vet hur jag löser bra. Och om jag inte kan så gör jag klart för kunden kommer att det outsourcas.
Eftersom jag kör eget används mitt CV inte så ofta men jag har skrivit ihop ett. Istället för att skriva att jag är bra på något så listar jag bara studier och arbeten samt gjort skalor när det gäller mjukvara. Windows 1-5, photoshop 1-5 osv och förklarar vad det är jag kan.Tyckte det gav en mest rättvis bild av vad jag kan.
Usch, vilken jobbig fråga. Men om sanningen ska fram så är jag nog riktigt bra på ett antal saker, dock inte så många som jag skulle vilja vara bra på. Man blir aldrig nöjd, tycker jag.
Men min målsättning är faktiskt att kunna lite om mycket, som du. Slukar därför allmänbildande böcker och liknande, för att lära mig lustiga och udda fakta, eller för att bara lära mig åtminstone något om ett ämne jag inte alls kan något om.
Både för att det är roligt, och för att man aldrig vet när sådant kan komma till användning. Så det är inte så illa, det heller, skulle jag vilja säga!